-

Gråten sitter fast i halsen , klumpen i magen.

Blodet forsar ner för armen , hjärtat slår snabbare och snabbare.

Ångesten blir värre och värre , allt blir svart och jag är borta.

Folk säger att dom förstår , att dom vet hur dom ska hjälpa.

Men sanningen är att dom förstår inte , dom vet inte hur dom ska hjälpa.

Dom skickar en till bup för att dom tror att dom kan hjälpa en.

Visst , dom jobbar med det varje dag , men dom förstår inte vad man går igenom.

Ingen förstår , inte om dom inte har gått igenom det själv.

Så sluta säg att ni förstår , för det gör ni inte.

Tiden går , folk säger ju att tiden läker alla sår.

Men tiden gör bara allt värre , för ju längre tiden går desto mer problem kommer så du mår sämre.

Asså , jag ångrar inte tiden jag fick med dig.

Utan det va en av dom bästa i mitt liv på länge.

Du sa att du aldrig skulle lämna mig , att jag aldrig skulle behöva se dig gå.

Du lämnade mig , men jag såg dig inte gå.

Utan jag fick se dig springa.

Du försvann så fort du bara kunde.

Jag förstår inte , all tid , alla minnen , alla ord.

Var det bara massa lögner?

Snälla hjälp mig att förstå.

Var jag bara nån du behövde under en viss tid , en du kunde ta ut ur en liten låda nör du kände för det?

Alla tankar jag har runt omkring det snurrar.

Allt jag vill ha är ett svar , så att jag kan förstå varför du gjorde det här.

- juliaöberg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0