Tears don't mean you're losing everybodies bruising, just be true to who you are
Hur kan en människa förstöra allt?
En liten människa.
Hur kan den personen krossa allt?
Trycka ner en till botten varje gång man tog sig upp ett steg?
Ett steg närmare friheten.
Ett steg närmare att börja leva igen.
Varför slutar dom aldrig?
Varför finns rösten utav den kvar i mitt huvud?
Hela dagarna hör jag samma ord, hela nätterna.
Ord som inte går att beskriva.
Ord ingen ska behöva höra.
Dom vill inte försvinna.
Jag måste ha ut dom..
Jag vill ha tillbaka min frihet.
När jag va lycklig.
När jag levde.
Varje gång du säger nånting till mig dör en liten bit inuti mig.
Jag försvinner, sakta ner under jorden.
Musiken hjälper inte längre.
Rösten tränger igenom.
Slingrar sig igenom allt annat.
Jag börjar drömma saker.
Saker som inte går att förklara.
Jag blir rädd.
Jag är ensam i den stora världen.
Jag försöker springa ifrån allt.
Rösterna, livet, smärtan, ärren, världen..
Det finns ingenstans att ta vägen längre.
Mina tankar var min räddning förut.
Nu är jag rädd för dom, rädd att dom kommer äta upp mig.
Dom kommer äta upp min själ.
Jag vågar inte sova längre.
Rädd att om jag somnar kommer tankarna, drömmarna.
Min rädding, min drog det ända som hjälper finns 10 mil bort.
Jag måste ha mer, mer så jag kan överleva.
Jag måste ha mer så jag kan sluta tänka, så jag kan sova, försivnna.
Jag kommer dö.
En liten människa.
Hur kan den personen krossa allt?
Trycka ner en till botten varje gång man tog sig upp ett steg?
Ett steg närmare friheten.
Ett steg närmare att börja leva igen.
Varför slutar dom aldrig?
Varför finns rösten utav den kvar i mitt huvud?
Hela dagarna hör jag samma ord, hela nätterna.
Ord som inte går att beskriva.
Ord ingen ska behöva höra.
Dom vill inte försvinna.
Jag måste ha ut dom..
Jag vill ha tillbaka min frihet.
När jag va lycklig.
När jag levde.
Varje gång du säger nånting till mig dör en liten bit inuti mig.
Jag försvinner, sakta ner under jorden.
Musiken hjälper inte längre.
Rösten tränger igenom.
Slingrar sig igenom allt annat.
Jag börjar drömma saker.
Saker som inte går att förklara.
Jag blir rädd.
Jag är ensam i den stora världen.
Jag försöker springa ifrån allt.
Rösterna, livet, smärtan, ärren, världen..
Det finns ingenstans att ta vägen längre.
Mina tankar var min räddning förut.
Nu är jag rädd för dom, rädd att dom kommer äta upp mig.
Dom kommer äta upp min själ.
Jag vågar inte sova längre.
Rädd att om jag somnar kommer tankarna, drömmarna.
Min rädding, min drog det ända som hjälper finns 10 mil bort.
Jag måste ha mer, mer så jag kan överleva.
Jag måste ha mer så jag kan sluta tänka, så jag kan sova, försivnna.
Jag kommer dö.
Kommentarer
Trackback
