~

Jag och Anna sitter och har värsta seriösa pratet på facebook.
Den där gubben som sitter och säger att jorden ska gå under typ jag vet inte hur många gånger. Han borde fan sitta inne, lixom han sitter och säger att jorden ska gå under tänk alla dom som tror på honom, dom som faktiskt inte vill uppleva jordens undergång, dom som tar sina liv på grund utav det, på gurnd utav honom. Alltså, han har ju hållit på i flera år? Visst låt honom hålla på med allt det där, men seriöst man behöver ju inte låta honom gå ut med det i TV och i tidningarna. Han är ju inte precis helt frisk i huvudet och ja, det är typ sjukt gamalt allt det här men ändå. Tycker iallafall att han inte borde få tala om det i media överhuvudtaget, punkt.

Sen alla fjortisar som tar över världen ska man inte ens prata om >:
Vi får fly till danmark!

Tears don't mean you're losing everybodies bruising, just be true to who you are

Hur kan en människa förstöra allt?
En liten människa.
Hur kan den personen krossa allt?

Trycka ner en till botten varje gång man tog sig upp ett steg?
Ett steg närmare friheten.
Ett steg närmare att börja leva igen.
Varför slutar dom aldrig?
Varför finns rösten utav den kvar i mitt huvud?
Hela dagarna hör jag samma ord, hela nätterna.
Ord som inte går att beskriva.
Ord ingen ska behöva höra.
Dom vill inte försvinna.
Jag måste ha ut dom..
Jag vill ha tillbaka min frihet.
När jag va lycklig.
När jag levde.
Varje gång du säger nånting till mig dör en liten bit inuti mig.
Jag försvinner, sakta ner under jorden.
Musiken hjälper inte längre.
Rösten tränger igenom.
Slingrar sig igenom allt annat.
Jag börjar drömma saker.
Saker som inte går att förklara.
Jag blir rädd.
Jag är ensam i den stora världen.
Jag försöker springa ifrån allt.
Rösterna, livet, smärtan, ärren, världen..
Det finns ingenstans att ta vägen längre.
Mina tankar var min räddning förut.
Nu är jag rädd för dom, rädd att dom kommer äta upp mig.
Dom kommer äta upp min själ.
Jag vågar inte sova längre.
Rädd att om jag somnar kommer tankarna, drömmarna.
Min rädding, min drog det ända som hjälper finns 10 mil bort.
Jag måste ha mer, mer så jag kan överleva.
Jag måste ha mer så jag kan sluta tänka, så jag kan sova, försivnna.
Jag kommer dö.

-

Om gud nu finns , varför finns det då människor som mår skit?
Vill han att nåra ska må dåligt , är vissa inte lika mycket världa?
Förstår inte meningen med att man föds om man bara ska må dåligt.

Life is so meaningless ,
there is nothing worth a smile.
So goodbye , I'll miss you.

Bästavän

Okej , bästavän.

Du vet att jag suger på sånt här , man ja.

Du vet att jag har svårt för att visa känslor , men jag ska försöka.

I 4 år har du tagit mig för den jag är.

Spelade ingen roll om jag va på toppen eller på botten.

Du va den som fanns där för mig när ingen annan gjorde det.

Visst , vi har haft våra upp och ner gångar men vilka ha inte?

Du är och kommer alltid va min bästavän , min ängel , min luft och så mycket mer.

Du är den ända som har kommit mig så nära in på livet en någon annan.

När jag mår skit vet jag att jag alltid kan vända mig till dig , att du förstår även om jag kanske inte alltid får fram rätt saker.

Vissa dagar skulle jag bara vilja slå till dig , men du vet att jag älskar dig.

Sakerna jag skriver får låta hur jävla fel som hälst , jag orkar inte bry mig.

Men orden kommer ifrån mitt hjärta , och jag vet att iallafall du förstår.

Du vet den där natten för nått år sen när du messade ?

Jag va så jävla rädd att jag hade förlorat dig då.

För utan dig är jag ingenting.

Du är min luft , min andra halva , tvillingsjäl och ja.

Jag kan inte fatta hur jag kunde leva innan jag träffade dig , för du gör min dag , anledningen till att jag orkar gå upp på morgonen.

Du är solen som lyser på dagen , du är sen starkaste stjärnan som lyser på natten.

Jag kan va på botten men du gör så att jag hamnar på toppen igen.

Jag älskar dig.

Då , nu och föralltid.

Hampus Sundström , bästavän.


- juliaöberg

-

Gråten sitter fast i halsen , klumpen i magen.

Blodet forsar ner för armen , hjärtat slår snabbare och snabbare.

Ångesten blir värre och värre , allt blir svart och jag är borta.

Folk säger att dom förstår , att dom vet hur dom ska hjälpa.

Men sanningen är att dom förstår inte , dom vet inte hur dom ska hjälpa.

Dom skickar en till bup för att dom tror att dom kan hjälpa en.

Visst , dom jobbar med det varje dag , men dom förstår inte vad man går igenom.

Ingen förstår , inte om dom inte har gått igenom det själv.

Så sluta säg att ni förstår , för det gör ni inte.

Tiden går , folk säger ju att tiden läker alla sår.

Men tiden gör bara allt värre , för ju längre tiden går desto mer problem kommer så du mår sämre.

Asså , jag ångrar inte tiden jag fick med dig.

Utan det va en av dom bästa i mitt liv på länge.

Du sa att du aldrig skulle lämna mig , att jag aldrig skulle behöva se dig gå.

Du lämnade mig , men jag såg dig inte gå.

Utan jag fick se dig springa.

Du försvann så fort du bara kunde.

Jag förstår inte , all tid , alla minnen , alla ord.

Var det bara massa lögner?

Snälla hjälp mig att förstå.

Var jag bara nån du behövde under en viss tid , en du kunde ta ut ur en liten låda nör du kände för det?

Alla tankar jag har runt omkring det snurrar.

Allt jag vill ha är ett svar , så att jag kan förstå varför du gjorde det här.

- juliaöberg

-


Jag ligger vaken på nätterna , tänker hur jag ska klara av dagarna.
För varje dag är en kamp , en kamp jag inte klara längre.
När man var liten så var världen ljus , det var det man fick lära sig.
Men den ljusa världen finns inte ,  inte längre iallafall.
För varje dag som går , för varje natt, blir allt svartare och snart försvinner allt.
All glädje försvinner , alla dom jag brytt mig om försvinner, livet försvinner.
Det lilla steget du tog var det sista , det som fick mig att bryta ihop helt.
Precis som att historien upprepar sig , du visste allt om hur jag mådde då.
Men ändå gör du samma sak.
Jag hade två delar som fick mig att orka finnas kvar , nu finns det bara en.
Tårarna rann , men dom tog slut och blodet började rinna.
Men tårarna kom tillbaka och blodet fortsatt rinna.
Kämpar för att få luft , kämpar för att tårarna och blodet inte ska rinna.
Men den största kampen är att kämpa för att överleva.
Var det så här det skulle ta slut?
- juliaöberg
Jag ligger vaken på nätterna , tänker hur jag ska klara av dagarna.

För varje dag är en kamp , en kamp jag inte klara längre.

När man var liten så var världen ljus , det var det man fick lära sig.

Men den ljusa världen finns inte ,  inte längre iallafall.

För varje dag som går , för varje natt, blir allt svartare och snart försvinner allt.

All glädje försvinner , alla dom jag brytt mig om försvinner, livet försvinner.

Det lilla steget du tog var det sista , det som fick mig att bryta ihop helt.

Precis som att historien upprepar sig , du visste allt om hur jag mådde då.

Men ändå gör du samma sak.

Jag hade två delar som fick mig att orka finnas kvar , nu finns det bara en.

Tårarna rann , men dom tog slut och blodet började rinna.

Men tårarna kom tillbaka och blodet fortsatt rinna.

Kämpar för att få luft , kämpar för att tårarna och blodet inte ska rinna.

Men den största kampen är att kämpa för att överleva.

Var det så här det skulle ta slut?
- juliaöberg

RSS 2.0